Tack säger vi!
Billy är just nu klippan i detta. (bäst att berömma så han fortsätter i samma spår) Han kollar upp alla papper och sånt viktigt som ska fixas. För jag blir bara helt nojiga av det. Idag insåg jag plötsligt att någon kan säga, nej ni får inte bygga något hus där. Alltså vad gör vi då? År av planerande, en tomt som inte får bebyggas. Undrar om det händer ofta?! Hoppas verkligen inte, då får vi väl bo i ett tält eller möjligen en husvagn då.
Vi får väl tro att det ska gå vägen, Katrineholms kommun borde ju vara intresserad av nya invånare. Kan man ju tycka. Och framförallt hoppas.
Känns fantastiskt kul att kommit igång att blogga igen, både jag och Billy har bloggat tidigare. Under tiden som vi vart föräldralediga. Men det var ett tag sen sist. Så riktigt kul, men lite trög startad känner jag mig allt. Jag gillar att skriva och många gånger bara sprutar orden ur hjärnan på mig. Men det är mest på jobbet när jag ska skriva viktiga informationsmejl. Här förväntas man ju kanske vara lite mer kul och spännande, medan på jobbet är bra info det viktigaste. Jag är inte så kul märker jag. Men det kanske kommer med tiden.
Ha tålamod och kolla på bilderna om texten blir trist.
Nu tar jag min feber, huvudvärk och snoriga hjärna (kanske därför jag har svårt att skriva bra) och kryper ner under täcket.
Den här vasen kommer passa perfekt i vårt nya hus...
hoppas hoppas tomten kommer med den!
/Stina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar